Vi bor i San Rafael del Norte

San Rafael ligger sisadar tre timmars bussfard norr om Managua. Dit aker vi med en av alla de gamla amerikanska skolbussar som skickats till Nicaragua, sadanadar orangefargade som kan ses i amerikanska filmer som skildrar livet under 50-60talen. Men de ar mer an sa, for har pyntas de om, malas om, det byts tutsignal till nagot som skulle kunna liknas vid en jobbig ringsignal fran en mobil av tidigt 2000-tal, det hanger fina sma glittersnoren i taken. Ja, och mycketmer an sa. Bussarna har helt enkelt gjorts till nagot eget, nagot nicaraguanskt. Med en sadan buss tar vi oss ut ur Managuas stimm och avgaser och aker forst ratt flackt, men allteftersom borjar landskapet kuperas. Kullarna blir till hojder som sedan blir till sma berg. Allt detta malat i en evig gron gronska dar vi aker upp och ner i dalgangar och uppfor hojderna. Vagen till San Rafael ar av utomordentligt bra kvalite, sa forutom bristen pa benutrymme kan man faktiskt njuta av farden.

I San Rafael, som ar ett samhalle pa kanske 5-6000 invanare bor vi bra. I min familj huserar makarna Diogenes och Gloria, liksom deras soner Darwing (som ocksa ar var handledare) liksom Deiton. Jag, Darwing och Deiton delar rum, och det har forfallit sig som sa att jag fatt ta over Darwings sang eftersom jag ar for lang for att ligga i vaningssangen, som det var tankt. Vi har vardagsrum dar TVn star pa i princip alla dygnets vakna dagar, och en toalett liksom dusch. Forra helgen va det fotboll hela dagen igenom... Jag har kommit helt ratt med andra ord.

Vicci har haft lite mer flyt och har ett helt eget rum med en kusligt stor sang hemma hos San Rafaels drottning Rosita. Drottning sager jag efter upplevelsen att ga bredvid henne langst ett av de tva huvudstraket har i byn. Alla hejjar och byter nagra sma ord med henne medan hon gar langst gatan i sina stiliga klader. Det marks att hon har inflytande har, minst sagt. Hon ar ocksa president i ATCs kvinnokooperativ har i byn, nagot som startades upp for inte mer an 2 ar sedan. Mer om detta i ett annat inlagg. Mellan Vicci och mig ar det kanske 60 meter, sa vi droppar forbi varandra mest varje dag.

Igar var en speciell dag. Jag skulle spela baseball for forsta gangen i mitt liv. Utan kunskaper om regler och fortfarande enorma problem med den lantliga nicaraguanska dialekten gav jag mig ivag till byns gras/grusplan med Deiton och Diogenes (en av familjens utflyttade soner). Far val kora pa brannbollskunskaperna tankte jag, men ack ack. Forsta gangen jag holl i basebolltraet borjade alla skrika "Sur! Sur! Sur!". Va fan menar de, tankte jag. Tydligen va jag tvungen att byta sida. Jag missade grovt tva ganger och blev totalt utskrattad. Men ack den som ger sig. Nasta gang det var min tur att sla va det samma visa "Sur! Sur! Sur!". Jaja, far val ta den svara sidan igen da (som att sla med backhand, alltsa). Kastaren slungade bollen mot mig och jag svingade basebolltraet med kraft. Och sadan traff jag far. Ivag for bollen, med ett rokmoln av en hord ivrigt jagande nicaraguaner efter, bort mot de grona bergen som omringar samhallet. Men det spelade ingen roll hur mycket de sprang. Jag avgjorde matchen, till mitt lags och publikens stora fortjusning. Daniel - Nicaragua. 1-0.

Patria Libre o Morir

Idag sitter vi pa ett mote arrangerat av CUCULMECA (Asociacion de Educacion y Comunicacion). Jag och Pedro (namn fingrerat) kommer lite sent till motet och satter oss pa tva stolar bakom det langa bordet av de ca 20 andra deltagandena sitter. Motet handlar om den nya lagen som stadgats, Ley de Acceso a la Informacion Publica, en lag som framarbetats i olika etapper (forst under Konservativa vid makten) och nu senare med tillagg fran nuvarande FSLN (Sandinisterna). Jag tanker inte ga in pa djupet pa innehallet i lagen, men kort och konsist om allmanhetens rattigheter till information om beslut och handlingar pa nationell, regional och lokal niva. Runt cirkulerar ett papper dar vi alla fyller i vara namn, telefonnummer och organisationstillhorighet. Motet fortsatter och alla far chansen att kommentera och reflektera vad den nya lagen innebor. Det ar en oppen diskussion dar handledaren for CUCULMECA svarar och delegerar fragor och svar. Pedro har ett inlagg som ar kritiskt till lagen, dar han kommenterar att lagen bara finns pa pappret men inte i verkligheten. En stund dar efter delas vi in i grupper som ska skriva upp de olika inneborderna av lagen. Plotsligt ger mig Pedro en sticker med nationalfadern Augosto Cesar Sandino pa, hallande i FSLNflaggan, med knuten nave, och med texten nedanfor - "Patria Libre o Morir". Darefter lamnar han motet.

Vardagen har i Nicaragua ar inte som i Sverige. Om man tycker att politik i Sverige ar avpolitiserat, sa ar faktumet har tvartom. Har ar allt politik, pa gott och ont. Alla jag mott har en stark asikt och pa framsidorna pa tidningarna varje dag diskuteras inte huruvida ratt lat vann i schalgerfestivalen, utan istallet analyseras och diskuteras in i det mista uttalanden fran landets hogt uppsatta politiker. Debatter pa de nationella tvkanalerna avloser varandra varje kvall dar kommentatorerna ar sa lyriska och engagerade att de talar i mun pa varandra och allt blir till en stor soppa. Vi passerade for nagon dag sedan ett ministerie, MAGFOR (Ministerio Agropecuario y Forestal), som var pyntat med FSLNflaggor pa den kringliggande muren. Det ar inte som i Sverige, med andra ord.

Jag sitter sent en kvall och pratar med Pedro om den politiska situationen i landet, om valfusk, korruption och kriget. Pedro deltog sjalv i revolutionen och kriget under 80-talet. Han har, forutom en uppsjo av bilder, kalendrar, stickers, bocker etc som handlar om Che Guevara och Sandino, en keps dar det star "combatiente histórico" pa. Pedro forklarar for mig hur landet fortfarande lever kvar i en stark delning sedan revolutionen och kriget, hur korruption har harjat bade nar konservativa, liberaler och aven nu, nar FSLN styr. Byn jag bor i, San Rafael del Norte, innehas makten av liberaler, PLC. Det ar forstas ingenting Pedro ser med vida ogon pa. Men jag fragar av intresse om varfor det finns en majoritet av liberaler har nar fattigdomen ar sa narvarande, nar bonderna har lever pa en snittlon pa 20 kronor om dagen. Pedro lyfter da lite extra pa ogonbrynen och vander sig mot mig och forklarar med bestamd ton att en del av befolkningen har inte alltid rostar pa partiet vars ideologi man egentligen stodjer, utan snarare pa nagot av de partier som inte ar FSLN. Splittringen av landet kvarstar, och en fraga jag sitter och fragar mig, ar det ett land i fred? Ar fred forst nar vapnen tystar eller ar det egentligen nagot storre?

Gallo Pinto!!

Forsta dagen pa praktiken forbi, mycket ris och bonor blir det... Blot och fuktig, orkanen Ida har namligen dragit in over Centralamerika (det ar sant, den heter sa!).
Mycket vantan blir det ocksa. Har varit ute och jagat dollar idag. Helt omojligt att fa tag i, tydligen. Och nar vi inte jagat dollar har vi vantat. Det verkar vara en oskriven regel i det har landet att mellan varje aktivitet maste man ata ett mal mat, dricka kaffe och vanta i minst tva timmar innan man kan gora nasta grej. En aning frusterande.


Har varit med var handledare Lola och hennes familj mer an vad vi varit med vara egna familjer. Familjen bestar av mamma Lola, pappa Alfonso (a.k.a. Zorro, raven) och deras barn och barnbarn. Lite svart att halla koll pa exakt hur folk ar slakt med varandra. Imorgon ska vi hem till Raven och gora chilero! (som aer typ inlagda gronsaker, mer specifikt brocolli, lok, selleri, jalapeños m.m)
Initiativet kom fran Lola, som uppmarksammade att vi fortaerde en hel burk med chilero till frukosten under introduktionen med ATC.
Kaera Axel, hela Crucero har blivit upplysta om var otroliga crave efter chilero, vilkett dom finner vaeldigt roligt!

Nu ska vi tillbaka ut i regnet och dimman... Hoppas stormen Ida drar forbi snart...

Blota halsningar fran Sepehr, Ida och Ida =)

Novedades de GLOKALA & Co

Det var en gång ett gäng conquistadorer som teater-landsteg på Ivön i augusti... Tillvaron blev aldrig mer sig lik!
Sen invaderade de Sofielunds Folkets Hus och tog delar av Malmös södra innerstad i besittning. Tillvaron blev aldrig mer sig lik där heller!
Man skulle kunnat tro att när denna invasionstrupp nu, någon månad senare, gett sig av till annat land så skulle Huset och Malmö dra en suck av lättnad. Så är icke fallet. På kort tid skapades nya beroenden och relationer. Och nu är det alltså skakigt och tomt efter dem.
Med andra ord - tydligare uttryckt: VI SAKNAR ER!

Just nu är det ruggigt och blåsigt och mörkt och vintertid (på klockan). Vi kurar inomhus. Kaféet är värmestuga. Det drar snålkallt från fönstren i klassrummen. Bäst ha ytterkläderna på inomhus! Influensan skördar lärarkraft. Den gångna veckan har vi varit 2 sjukskrivna kort. Känns tomt det också!

Utomhus har alla vackra färgsprakande löv blåst ner. Ligger i regnvåta, kletiga högar. Tack och lov hann vi samla in och torka tillräckligt för att nästa veckas kilmatdagar på skolan ska kunna kringgärdas av i alla bemärkelser naturliga inslag: återbrukade dekorationer, fröer, löv, örttéer, frukt från kooperativet Ekolivs, föreläsare kring hållbarhet, på olika plan. Efter tre dagar med blandning av föreläsare, workshops, studiebesök och filmer hoppas vi ha åstadkommit en gemensam strategi för att hela Huset ska kunna gå från prat OM miljö och hållbarhet till AKTIV HANDLING. Allt från sopsortering till värme, energibalans, vattenhushållning, återbruk av resurser, mänskliga och materiella. I alla fall ha fattat beslut. Sen tar det väl tid med det praktiska trots allt. Det krävs internutbildning, uppmuntran, vilja, fungerande organisation.

Det är klimatdagarna som upptar mest av tiden alltså - och planering för klimatmötet i Köpenhamn i december. Häromdagen köpte vi in oss på det jättemöte med 5000 personer som de latinamerikanska vänster-presidenterna tänker hålla: Lula, Morales, Castro, Chávez... och några till, om dom kan & hinner. Häftigt!

På grund av influensan så är tiden tajt - känns som om vi (jag) inte hunnit med nånting. Lovar bättring till nästa lilla nyhetsinlägg på bloggen! Tills dess:

Sköt om er - hälsa era familjer och handledare!

Vidarediskussion om event

Hej!
Kul att hora att ni vill delta! Som vi talade om det ar det bra om alla ar med i arbetsgrupperna och delar med sig av vad man har att delta med. sjalva organiserandet av forumet och platserna dar det ska aga rum blir ju av bade praktiska liksom som ni sager, av era egna aktiviteters tidkonsumtion, varat ansvar, men vi tror anda att det kan vara bra att man ar med i en arbetsgrupp sa att man kan dela med sig av bade det ni tankt gora liksom det vi tankt, sa blir det lattare att bade organisera och koordinera. Eller vad tror ni? Organiserandet av platser blir ju som sagt ett arbete utanfor dessa arbetsgrupper, och arbetsgrupperna ar ju till for att arbetet och presentationerna et cetera ska ga sa smidigt som mojligt. Men det ar var tanke, om ni kanner att det blir for mycket sa far vi acceptera det. Som sagt, vi kommer ju sta for huvudarbetet, men bara att ni finns dar och delar med er av era tankar och ideer gors nog lattare (genom maillistor inom arb-grupperna) om alla ar med i dem. Men kanon att ni ar pa! Ta garna en diskussion om det... Bra forslag om datum, vi ska diskutera vad gruppen anser om kristihimmelsfard. eventuellt i slutet.

Lycka till sa lange!

event i malmö

Hej!

Ni verkar trivas i fint i Nicaragua! Vi har det bra här i ecuador också. Hinner inte skriva så mycket om vad vi gör nu, har lite brottåm... Men läs gärna bloggen :)

Som tidigare nämnts låter detta event väldigt spännande och roligt! Vi har nu diskutterat det hela vidare, och kommit fram till att vi gärna vill vara med. Dock finns en problematik kring omfattnigen av vårat eget efterarbete. vi är i princip fullbokade under april-maj, eftersom vi är ute i skolor, ungdomshus, olika föreningar med mera. Vi har därför inte möjlighet att lägga mycket energi på att arbeta fram det här eventet, eller delta i arbetsgrupperna. I detta tidiga stadie är det självklart svårt att säga hur mycket vi kommer kunna delta, men vår spontana reaktion på det vi vet just nu är att vår tid inte kommer räcka till gällande planeringen av och arbetet bakom eventet. Vi tycker dock att det skulle vara kul och givande att delta, och föreslår därför att vi skulle kunna hjälpa till med workshops, fotoutställning och sådant som vi har förberett till liknande aktiviteter på Sörängen.

När det gäller datum är detta fortfarande ganska luddigt från vår sida, tyvärr är schemat ganska fullt. Vecka 19 skulle passa bäst för oss. Då är det kristi himmelsfärd och folk är lediiga vilket kan vara en fördel :) men meddela gärna vilket datum som passar er bäst så kanske vi kan kompromissa!

Ha det super!

Hälsningar globalarna