Idag sitter vi pa ett mote arrangerat av CUCULMECA (Asociacion de Educacion y Comunicacion). Jag och Pedro (namn fingrerat) kommer lite sent till motet och satter oss pa tva stolar bakom det langa bordet av de ca 20 andra deltagandena sitter. Motet handlar om den nya lagen som stadgats, Ley de Acceso a la Informacion Publica, en lag som framarbetats i olika etapper (forst under Konservativa vid makten) och nu senare med tillagg fran nuvarande FSLN (Sandinisterna). Jag tanker inte ga in pa djupet pa innehallet i lagen, men kort och konsist om allmanhetens rattigheter till information om beslut och handlingar pa nationell, regional och lokal niva. Runt cirkulerar ett papper dar vi alla fyller i vara namn, telefonnummer och organisationstillhorighet. Motet fortsatter och alla far chansen att kommentera och reflektera vad den nya lagen innebor. Det ar en oppen diskussion dar handledaren for CUCULMECA svarar och delegerar fragor och svar. Pedro har ett inlagg som ar kritiskt till lagen, dar han kommenterar att lagen bara finns pa pappret men inte i verkligheten. En stund dar efter delas vi in i grupper som ska skriva upp de olika inneborderna av lagen. Plotsligt ger mig Pedro en sticker med nationalfadern Augosto Cesar Sandino pa, hallande i FSLNflaggan, med knuten nave, och med texten nedanfor - "Patria Libre o Morir". Darefter lamnar han motet.
Vardagen har i Nicaragua ar inte som i Sverige. Om man tycker att politik i Sverige ar avpolitiserat, sa ar faktumet har tvartom. Har ar allt politik, pa gott och ont. Alla jag mott har en stark asikt och pa framsidorna pa tidningarna varje dag diskuteras inte huruvida ratt lat vann i schalgerfestivalen, utan istallet analyseras och diskuteras in i det mista uttalanden fran landets hogt uppsatta politiker. Debatter pa de nationella tvkanalerna avloser varandra varje kvall dar kommentatorerna ar sa lyriska och engagerade att de talar i mun pa varandra och allt blir till en stor soppa. Vi passerade for nagon dag sedan ett ministerie, MAGFOR (Ministerio Agropecuario y Forestal), som var pyntat med FSLNflaggor pa den kringliggande muren. Det ar inte som i Sverige, med andra ord.
Jag sitter sent en kvall och pratar med Pedro om den politiska situationen i landet, om valfusk, korruption och kriget. Pedro deltog sjalv i revolutionen och kriget under 80-talet. Han har, forutom en uppsjo av bilder, kalendrar, stickers, bocker etc som handlar om Che Guevara och Sandino, en keps dar det star "combatiente histórico" pa. Pedro forklarar for mig hur landet fortfarande lever kvar i en stark delning sedan revolutionen och kriget, hur korruption har harjat bade nar konservativa, liberaler och aven nu, nar FSLN styr. Byn jag bor i, San Rafael del Norte, innehas makten av liberaler, PLC. Det ar forstas ingenting Pedro ser med vida ogon pa. Men jag fragar av intresse om varfor det finns en majoritet av liberaler har nar fattigdomen ar sa narvarande, nar bonderna har lever pa en snittlon pa 20 kronor om dagen. Pedro lyfter da lite extra pa ogonbrynen och vander sig mot mig och forklarar med bestamd ton att en del av befolkningen har inte alltid rostar pa partiet vars ideologi man egentligen stodjer, utan snarare pa nagot av de partier som inte ar FSLN. Splittringen av landet kvarstar, och en fraga jag sitter och fragar mig, ar det ett land i fred? Ar fred forst nar vapnen tystar eller ar det egentligen nagot storre?
Vardagen har i Nicaragua ar inte som i Sverige. Om man tycker att politik i Sverige ar avpolitiserat, sa ar faktumet har tvartom. Har ar allt politik, pa gott och ont. Alla jag mott har en stark asikt och pa framsidorna pa tidningarna varje dag diskuteras inte huruvida ratt lat vann i schalgerfestivalen, utan istallet analyseras och diskuteras in i det mista uttalanden fran landets hogt uppsatta politiker. Debatter pa de nationella tvkanalerna avloser varandra varje kvall dar kommentatorerna ar sa lyriska och engagerade att de talar i mun pa varandra och allt blir till en stor soppa. Vi passerade for nagon dag sedan ett ministerie, MAGFOR (Ministerio Agropecuario y Forestal), som var pyntat med FSLNflaggor pa den kringliggande muren. Det ar inte som i Sverige, med andra ord.
Jag sitter sent en kvall och pratar med Pedro om den politiska situationen i landet, om valfusk, korruption och kriget. Pedro deltog sjalv i revolutionen och kriget under 80-talet. Han har, forutom en uppsjo av bilder, kalendrar, stickers, bocker etc som handlar om Che Guevara och Sandino, en keps dar det star "combatiente histórico" pa. Pedro forklarar for mig hur landet fortfarande lever kvar i en stark delning sedan revolutionen och kriget, hur korruption har harjat bade nar konservativa, liberaler och aven nu, nar FSLN styr. Byn jag bor i, San Rafael del Norte, innehas makten av liberaler, PLC. Det ar forstas ingenting Pedro ser med vida ogon pa. Men jag fragar av intresse om varfor det finns en majoritet av liberaler har nar fattigdomen ar sa narvarande, nar bonderna har lever pa en snittlon pa 20 kronor om dagen. Pedro lyfter da lite extra pa ogonbrynen och vander sig mot mig och forklarar med bestamd ton att en del av befolkningen har inte alltid rostar pa partiet vars ideologi man egentligen stodjer, utan snarare pa nagot av de partier som inte ar FSLN. Splittringen av landet kvarstar, och en fraga jag sitter och fragar mig, ar det ett land i fred? Ar fred forst nar vapnen tystar eller ar det egentligen nagot storre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar